Shape, colour and line work together in my art. To observe the less imprtant shape as part of the significiant expression, is to me the fruitful paradox in life and in creation of art.
My feelings about the exposed situation of the human beaing can lead my art into abstract shapes, signs and lines wich are my inner comments of the drama. Anxiety then often leads my creating into something close to conjuration.

Original intentions evaporate while working and the creating makes its own towards transformed expressions. As I mostly hav ebeen working round about in the world, the roaring life of the anxiety show traces in my world of shapes.

As a child of 12, my path of artist began and has now been going on for 70 years. I believe that creating of art comes out of the inner necessity and with the intention to overcome emptiness. Maby some of my art can be perceived as poems.

Skulptur, måleri och teckning går i min konst i varandra. Att se den obetydliga formen som bärare av det betydelsefulla uttrycket är för mig den fruktbara paradoxen i livet och skapandet. Min syn på människans utsatthet kan i min konst bli till abstrakta former och tecken, som är mitt inres kommentarer till dramat. Oron styr då ofta mitt skapande som kan ses som besvärjelse. Lyckligtvis går skapandet, genom den oförutsedda slumpen, sin egen väg under arbetets gång, kanske mot helt nya uttryck. Eftersom jag under hela mitt liv, till stora delar, verkat runt om i världen, har orons brusande liv satt spår i min formvärld. Min bana inom konsten påbörjade jag som 12 åring. Den har nu pågått i 70 år. Jag tror att skapandet kommer ur den inre nödvändigheten och då för att bekämpa tomheten. Kanske mina verk stundom kan ses som poem.

Björn Erling Evensen  November 2009